Åttonde RUIF-profilen i våran intervjuserie: Emelie Eriksson

Antal säsonger i RUIF: 10
Debuten i RUIFs a-lag: 2000
Sista match RUIFs a-lag:   Hösten 2010

Intervjun

Hur gammal var du när du började spela fotboll?

Jag tror bestämt jag var 5 år då jag började sparka boll.

Berätta om din spelarkarriär!

Min karriär började i kvartersen och sedan dess har fotboll varit en stor del av mitt liv. Jag har spelat i RUIF från flickseriespel till seniorspel och jag kommer ihåg allt med glädje, värme och saknad. Jag var aldrig varken "sämst" eller "bäst" och jag blev tidigt varse om att det var att kämpa som gällde ifall jag någonsin skulle uppnå en "bra" nivå. Så jag kämpade på men blev dessvärre aldrig uttagen till elitlägret. Jag kämpade nämligen även för annat såsom killar och annat kul/strul under Junselelägren. Detta blev en väckarklocka om att fokusera lite mera! Jag var trots allt en rätt problematisk tonåring på den tiden. Insåg med tiden att jag ändå ville bli bättre och fick lägga in en växel till.

Efter en sommarsäsongsträning blev jag uttagen till distriktslaget och började även att klättra i RUIF:s U-lag. Jag var sedan med i distriktslaget hela hösten och samtidigt hade RUIF gått upp i division 2 och "Uppa" som då tränade oss plockade upp mig i A-laget. Minns mycket väl när jag fick min första uppgift som mittback att "punkta" tekniska och målfarliga Beatrice i Själevad och klarade det utmärkt. Började i samma veva på fotbollsgymnasiet och allt såg ut att gå bra och jag kämpade väl med fys- och fotbollsträning.Det kändes som om jag vore en springmaskin men dessvärre blev jag övertränad och tappade lustigt nog både "formen" och självförtroendet ochföljden blev att jag fick nöta bänken i RUIF år efter år. Denna tid fick jag möjligheten att träna upp mitt psyke och nog blev det starkare alltid för jag gav inte upp. Sedan kom Uppling in som tränare och lyckades lyfta mig till en helt annan nivå, den nivå jag alltid drömt om mer eller mindre. Efter den säsongen kände jag mig väldigt nöjd med min karriär men inte så nöjd att jag ville sluta. Spelade en säsong till innan jag bytte klubb.

De senaste två åren har jag varit skriven i dels IK Fyris där jag trivdes bra men som tyvärr lade ner laget och dels Gamla Uppsala SK där jag dessvärre inte trivdes så bra varför jag valde att sluta. Jag fick även ett diskbråck för 1,5 år sedan som har begränsat mig. Jag insåg under klubbytena att fotboll är så mycket mer än att bara spela fotboll. Det handla mycket om vilka man spelar med och vilka ledare man har runt omkring sig. RUIF har ändå haft det lyckosamt på dessa fronter under den tid jag spelade.

Utöver min spelande karriär så tog jag även senare igen för den förlorade tid som spelare under Junselelägren genom att vara ledare där i flera omgångar. Det var också något som jag växte av som fotbollsspelare.

Senast förra sommaren tränade jag några träningar med RUIF och det var verkligen härligt! Hoppas på att få komma och besöks-träna igen och framförallt att få spela återvändarmatchen.

Hade du några favoritmotståndare?

Att möta Östersund och Själevad har alltid varit roligt då de bjudit upp till fotboll med hög kvalitet. Även att möta LAIF är roligt då det finns så mycket "KRIG" i dessa matcher även rent känslomässigt.

Jag antar att det också fanns något lag som var värsta motståndare?

Vet faktiskt inte riktigt. Men förmodligen under min tid, Krokom och Selånger. Tycker inte att de höll lika hög kvalitet på fotbollsspelet och skaderiskerna var större. Sedan vill jag minnas att det ofta skedde något olyckligt under dessa matcher. Annars är ju även de "värsta" motståndarna även de "bästa" såsom Själevad och Östersund. Eftersom man är mest nervig och taggad då.

Var det bara fotboll som gällde när du växte upp eller höll du på med några andra idrotter också?

Nej, först hade jag häst och höll på mycket med ridsport och sedan gick jag över till både innebandy och lite friidrott. Fotbollen har dock ändå alltid varit det primära.

Spelare/ledare som haft stor betydelse under din fotbollskarriär?

Conny Uppling. Han lyfte mig till en helt ny nivå som fotbollsspelare, en nivå som jag själv hade slutat tro att jag kunde nå. Han trodde på mig och det gav resultat. Han var/är en fantastiskt bra och sympatisk pedagog och fotbollstränare. Sedan måste jag självklart nämna Conny Ribbefors, RUIF:s hjärta och stjärna genom alla tider. Hade det inte varit för honom så hade jag aldrig fortsatt så länge. Så mycket gott han har bidragit laget och föreningen med. Sist vill jag också ge en tumme upp för Jocke Sjödin som var med sista åren och tillförde positiv energi, humor och lite andra perspektiv på fotbollen.

 
Följer du dagens Remsle UIF någonting?

Ja, min kusiner spelar i RUIF, så självklart! Även om det inte hade varit fallet så hänger jag med. När jag är hemma och har möjlighet kommer jag alltid på matcher. 

Bästa medspelare du spelat med?

Den första som jag tänker på är Sandra Brorsson fd. Westin. En fantastiskt lojal medspelare med bra ledaregenskaper och jädra-annama! Även Sara Sohlberg har varit en viktig medspelare för mig.

Bästa spelare du någonsin spelat mot?
Ramona Bachmann. Vi fick äran att möta UMEÅ IK i Svenska Cupen och fick öva mycket försvar mot just denna farliga anfallare.

Något speciellt ögonblick i RUIF-tröjan

Oj, det finns hur många som helst! Men vår vinst mot Östersund på hemmaplan det året vi kom tvåa i division 2 var något utöver det vanliga! Sedan får jag inte glömma alla de gånger vi slagit LAIF, dessa är alltid väldigt speciella

Till sommaren finns det planer att åter dra igång en återvändarmatch där ett lag bestående av f.d RUIF-spelare möter dagens Remsle UIF. Skulle du vara intresserad?

Ja, absolut! Gud så roligt! Hoppas min rygg (diskbråck) håller ihop.

Röster om Emelie!

Rickard Aarseth - Emelies tränare säsongen 2010!

Emelie hade de säsonger innan jag kom till Remsle (2010) spelat innerback i någon form av zonmaskeringsförsvar. Övergången till positionsförsvar blev därför svår inte bara pga av det tidigare arbetssättet i försvarsspelet utan även  pga av att hon pluggade i Uppsala och på så sätt inte kunde delta i träningarna under första delen av säsongen.

Emelies vilja, rutin och stora hjärta för Remsle gjorde henne denna säsong till en viktig del i laget och hon hittade sin nya roll som ytterback och yttermittfältare.

Emelies viktiga 0-1 mål i segern borta mot Selånger var oerhört glädjande och visade på hur väl hon tagit till sig uppgiften som yttermittfältare.

Emelies hade en bra förmåga att sprida glädje under träningarna. Hennes styrkor som spelare var framförallt hennes inställning under träning som drog med sig de andra i laget, det fysiska spelet och hennes snabbheten.